I min tjocka glada släkt är de flesta av oss flerspråkiga. Bäst exempel är mina kusiner. Mamman är finsk, pappan från Colombia och barnen är födda och uppväxta i Sverige. Alla tre barn lärde sig tre språk från början. Mamman pratade alltid finska och åkte till Finland med barnen flera gånger om året, de växte upp i Sverige och fick svenskan genom vänner och skola. Pappan pratar alltid spanska med dem och åkte till Colombia och Spanien med dem så ofta det gick. Dessutom hade de förstås böcker och filmer och pysselböcker på alla språken. Nu är den äldsta tjejen 30, har ett barn som hon pratar finska med, barnets pappa pratar svenska med och morfar pratar spanska med och lilla Saga 18 månader förstår alla språken och börjar utveckla ordförråd på alla tre språken. Mellanflickan är 27, snart färdigutbildad läkare, forskar i cancer och talar förutom de tre språk hon fick med sig hemifrån även franska, tyska och engelska. Den yngsta, en pojke. Fyller 20 i år, läser på KTH utom just nu när han gör lumpen. Denna familj är mitt favoritexempel på hur bra det är att barn blir flerspråkiga från början. Nu är jag gift med en spanjor. Mina barn pratar lika bra spanska som svenska, de har jättebra modersmålsundervisning, vi läser böcker på spanska och åker dit varje år.